Ur Hjärtbladet Nr 3 - 2005
Grattis, STA-tjejer!
Text av Iréne Lundström, Vuollerim
Tidningen Land har utsett Birgitta Borgströms trädgård i Hortlax till Årets trädgård vilket väl knappast undgått någon. Vi är många som länge vetat att den är något av det vackraste man kan se i Sverige. Att Ulla-Britt Hellström fick ett hederspris var också riktigt roligt och mycket, mycket välförtjänt. Det är med stolthet som alla STA-medlemmar via Hjärtbladet säger grattis till dessa damer som inspirerat så många av oss. Ni har nu definitivt satt Norrbotten och växtzon 5 och 6 på den svenska trädgårdskartan.
Vilken bragd!
Nya spaljén på baksidan av rosenrabatten ska tillverkas av armeringsjärn. När hon ombeds nämna de tre finaste och mest odlingsvärda rosorna tvekar hon inte en sekund.
– "Louis Bugnet – den har ett sånt fint växtsätt. Den har blommat rikligt en första gång och nu har den precis kommit igång med andra blomningen."
I sommar har hon fått tag på flera rotäkta kanadensiska rosor, bland annat ’Hope for Humanity’, ’Morden Ruby’, ’Tuscany Superb’ – med de mest intensivt mörkrosa blommor som tänkas kan – och den läckert brandgula ’Morden Sunrise’.
– "Jag kupar sällan eller skyddar växterna på något sätt, det som överlever gör det. Den japanska dvärglönnen törs jag däremot inte riskera, den är jag rädd om."
Träden ger höjd. Birgitta Borgström tycker att träd i en trädgård är ett måste. Utan blir det platt. Hon har många favoriter och nämner näverhägg, ’Prunus Maachi’, körsbärshägg ’Prunus pensylvanica’ – som är fin frånsett rotskotten den skjuter långt ifrån stammen – och fjäderal, ’Alnus Incana latiniata Johanna’, som med sina flikiga blad är väldigt dekorativ.
– "Fast jag tycker nog ändå att den manchuriska valnöten är det roligaste trädet. Den ser ut som en palm, den växer inte så regelbundet utan mer ojämnt."
Hon är också svag för gulbladiga och rödbladiga buskar, som till exempel blodkörsbär, eller svartplommon som den också kallas, ’Prunus cistena’. Den mörkbladiga Schuberthäggen och den brokbladiga asklönnen ’Acer negundu ’Flamingo’ i rosa och grönt tillhör också favoriterna.
Våren är lite jobbig. Blir det då aldrig övermäktigt? Finns det inte stunder då trädgården känns alltför krävande?
– "Jodå, på våren.Då är det mycket jobb att ta bort allt det gamla eftersom jag aldrig klipper ner något på hösten, det är hemskt mycket att köra bort. "
– "Men sen är det bara kul," säger Birgitta Borgström glatt.
Och minsann, nog märks det alltid.
Och all heder åt Ulla-Britt!
I Hällfors, i zon 6 – eller zon 13 som Ulla-Britt Hellström skämtsamt brukar påstå – ligger en av de tre trädgårdar som belönades med Lands hederspris. Den som besökt Ulla-Britts trädgård förstår precis varför.
Själv är Ulla-Britt närmast lite förlägen över hederspriset, även om hon erkänner att det är roligt. Det var hennes syster som anmälde henne, själv hade hon aldrig ens kommit på tanken.
– "Trädgården har jag för min egen skull och kanske för att kunna glädja någon annan människa", förklarar hon och berättar om det gamla paret som besökte henne för många år sedan. Mannen hade varit trädgårdsintresserad i hela sitt liv och njöt verkligen, länge och väl, av att vandra omkring.
– När det var dags att åka kom tanten och tackade, ”nu kommer vi att ha något att tala om i flera, flera år”, sa hon. Efteråt sa min dotter, ”tänk mamma, att kunna skänka så mycket glädje åt någon måste vara värt många timmars slit”.
Slitsamt trädgårdsarbete är ingalunda något som avskräcker Ulla-Britt. Dammbyggen, växthus, enorma perennarabatter och nu senast ett lusthus är snarare vardagsterapi och en ständig källa till lust och glädje.
– Jag har alltid drömt om ett lusthus och nu har jag byggt ett av gamla fönster och nytt virke. Där sitter vi och morgonfikar och ibland äter vi middag därute, berättar Ulla-Britt.
I den nedre delen av trädgården, där mycket av växtöverflödet hamnar, håller sakta men säkert ett litet arboretum på att växa fram. Träd och buskar skapar en helt annan miljö som hon tycker mycket om.
– I år har jag bland annat planterat en al med knotig stam som jag köpte i Finland, en vit try och några nya Salix
Hon är noga med att påpeka att hon inte använder några gifter utan är rädd om allt som lever, både växter och djur.
www.sta-ovrenorrland.se © 2010